The world keep spinning
Efter sömn. Efter tröst. Efter en varm famn. Efter lugnande ord.
Men det känns avlägset när jag inte kan vända mig til den jag allra helst vill.
Jag har inte sovit en hel natt sedan vi kom hem. Igår trodde jag att ändringen skulle komma. Att jag kommit in i rätt rytm igen. Jag var så trött...
Jag är så trött.
Jag kan inte längre tänka klart, jag vet inte ens vad som satte igång allt igår kväll.
Men jag vet att jag inte fick någon riktig sömn. Det fick nog ingen av oss.
Back to business
Det var den resan det. Vi har bara varit hemma i några dagar, men gud så jag längtar tillbaka.
Nog för att det regnade nästan hela tiden, men det är fortfarande ett fantastiskt land.
Ändå var det kanske inte så mycket Brasilien som gjorde resan underbar. Mer tvåsamheten, att få vara med den jag älskar hela tiden. Bara vi, utan telefoner som ringer och dylikt.
Så om jag inte var säker innan, så är jag det definitivt nu.
I veckan ska jag packa ihop det sista från lägenheten, sedan är jag officiellt öbo.
Annars är jag solokvist i veckan, fast med hund, och vi ska nog kunna roa varandra.
Imorgon
<-- Dit ska vi!Lite resfeber, men inte så farligt.
Jag behöver ett break. VI behöver ett break. Bara få ägna sig åt varandra litegrann.
Idag har jag haft den värsta tänkbara morgonen. Men det är sånt som händer.
Nu har jag fått kexchoklad av Martin som tröst.
Men allvarligt. Bara fyra timmar kvar av arbetsdagen, och sen är det Brasilien!
Det går inte riktigt att beskriva hur mycket jag längtar, men det är också galet mycket kvar att göra. Jag har ju inte hunnit packa något alls än, eftersom att hunden propsade på att få följa med och la sig till rätta i resväskan när jag väl gjorde ett försök att börja.
Nåja, vi ses!
Och glöm inte att kolla på F1 nästa söndag Anders... :D
Adios!
2 dagar
Okej, idag är det typ ingen tid kvar alls tills vi åker.
Kolla väderprognosen för Sao Paulo på www.bbc.co.uk/weather om ni törs.
Tyvärr ser det inte riktigt lika bra ut för Florianopolis, men det hinner säkert ändras. Och vad som helst är ju bättre än här.
Näst sista arbetsdagen.
4 dagar
Jag hörde alldeles nyss en moderat citeras på radion.
Typ "vill du betala för prostitution?"
Svaret blev "nej, jag vill ha det gratis", spännande.
Idag är det i alla fall bara 4 dagar kvar, eller 5, beroende på hur man räknar.
4 låter bättre.
Ikväll ska vi äta middag hos Ellen, imorgon blir det hets-besök i stan för att köpa den där bikinin, sen ut och städa lite hemma (jag säger hemma eftersom jag snart bor där ute...), promenera vilddjuret och sen kommer Janne på besök.
På söndag blir det mest packande och lite fixandes i källaren.
Sen är det måndag och tisdag, då det såklart jobbas som vanligt. Och sen är det dags!
En sak jag har tänkt på... vad tycker vi egentligen om tanter med grått LÅNGT hår?
Är det bara jag som tycker att långt hår ser knasigt ut på tanter?
Det satt en sån framför mig på bussen idag. Hon hade till och med hästsvans.
Kram & hej!
7 dagar
7 dagar kvar tills jag sitter på ett flygplan på väg till Brasilien, Sao Paulo, Formel 1, Florianopolis, 28 grader varmt, stränder och nya intryck.
Förstå, bara en vecka!
I morse tog jag den sena bussen. Jag behövde den där extra halvtimmen sömn efter att hunden hållt oss vakna mitt i natten genom att ligga och gny och yla på mattan (och i sängen omvartannat).
Han stack när vi var ute i skogen igår kväll. Det är sådär lagom roligt, när man börjar känna att nu har han nog varit borta lite väl länge och det blir mörkare och mörkare ute. Hur som helst, han dök upp sen igen, flåsandes efter att ha jagat ett rådjur eller något.
Hur som helst, jag skulle komma in på att det var kö i tunnelbanan när mina sena buss kom till slussen.
Alltså, inte tågen, utan det var helt fullt av människor vid spärrarna och alla skulle upp på perrongen norrgående. Sen var det absolut helt folktomt på centralen, vilket också var väldig tudnerligt eftersom klockan var 7.20 och det borde vara värsta rusningstiden. Men men.
Nu sitter jag här i alla fall, och drömmer om semester.
Jag måste köpa en ny bikini innan, och jag har hittat en jättefin (och jättedyr) från Panos. Såklart.
Tillbaka till verkligheten
Är jag frisk? Så gott som!
Det lilla illamående som finns kvar sitter nog mest i huvudet, så det ska nog bli bra. Jag äter igen, det är väl viktigast kanske.
Igår var pappa och Erik hos oss på middag. Trevligt. Det var länge sedan jag träffade pappa i längre än 5 min.
Vi åt alldeles för mycket mat, så jag är fortfarande mätt. Och det blev över till 3 matlådor. Vad vi nu ska med 3 till...
Nu är det bara 7 arbetsdagar kvar tills vi åker till Brasilien. Grymt.
Låt mig nådigt få förklara, törsten kan aldrig släckas
Du får gärna väcka mig du vet att jag vill väckas
Av armar som sluts kring mig, du drar mig intill dig
Du kan be mig men du känner redan vad jag vill dig
Du behöver aldrig skylta med vad naturen gett dig
Du kan be mig vackert men jag ger mig utan att du bett mig
Dina händer meddelsamma, min mun vill svara
Mina läppar bekänner hos dig vill jag vara
Du kan korsförhöra mig och finna att jag vill ha dig
Sen kan du kroppsvisitera mig och finna
Att varje liten del av mig vill ha, vill ha, vill ha, vill ha, vill ha dig
Du är som en krigare som strider
för det upphöjt sköna
Sådant vill jag uppmärksamma sådant
måste jag belöna
Ära den som äras bör, dig måste jag få ära
Mina läppar bekänner jag vill ha dig nära
Låt mig nådigt få förklara, ögon blir aldrig mätta
Jag kan inte se mig mätt så jag har lagt mig skönt tillrätta
Din mun mot min skuldra, din hand längs min ryggrad
Mina läppar bekänner din famn är min fristad
Du kan korsförhöra mig...
Du kan få mig att bekänna när jag lutar
mitt yrseltunga huvud mot din arm
Att om min panna hettar
är det du som gör mig varm
Vad du gett mig ska jag ömt och varligt
i mitt hjärta gömma
Låt mig få kyssa dina läppar ömma
Låt mig nådigt få förklara dig kan jag aldrig glömma
Dag 4.
Nu inleds fjärde dagen utan mat.
Jag orkar inte äta, kan inte äta. Jag dricker lite.Lite nyponsoppe när jag kan, lite vätskeersättning, så jag ska nog inte dö, men jag är lite rädd att jag pga matbristen börjar tappa orken totalt och undrar när jag kommer orka äta igen, för jag får ju ingen ny energi såhär...
Jag har tittat på Anminal Planet. Det är nästan det enda jag gjort...
Oh well. Kram kram
she's got this... winter disease... you know, when you throw up alot.
Idag är jag på bättringsvägen. Igår kräktes jag på kontoret, då åkte jag hem och där fortsatte det.
Jag var nära att ringa ambulansen flera gånger då jag inte trodde att jag skulle överleva. Fast jag ringde mamma istället, och visste knappt vad jag skulle ta mig till.
Mamma berättad att de fått första larmet om vinterkräksjukan i föra veckan och att det beskrevs som en nära-döden-upplevelse.
Och att det inte finns någonting att göra... bara härda ut.
Minsann.
Nu är jag inne på dag 2 i sängen. Jag orkar knappt röra på mig, men det är definitivt bättre än igår när jag svimmade varje gång jag försökte ställa mig upp.
Ikväll ska jag nog försöka ta mig hem till rara mamma, eftersom J inte kommer tillbaka förrän imorgon.
Rädsla
Lite rädd för vad som kanske kommer. För ett steg till. Och för att tränga mig på.
Det är så enkelt nu, så okomplicerat. Jag vill helst inte att det ska bli komplicerat. Då vet jag hur jag fungerar.
Jag är rädd för att göra bort mig, och för att sumpa det bästa jag har.
Så många älgar du kan önska dig!
I morse såg tog jag en senare buss. Det resulterade i att jag kom 15 min sent, så nu vet jag att jag inte kan ta den igen. Inte förän efter Brasilien, för då kortas resvägen ner.
Just det, det är bara 3 veckor kvar till Brasilien! Otroligt!
Det stog en knarkare och asgarvade åt barn på centralen i morse. Inte så att jag blir förvånad eller nåt, men barnen undade nog vad den underliga farbrorn höll på med.
Det undrade jag med. Och förmodligen han också.
Blev lite konfunderad igår efter en diskussion med älsklingen. Hur saker kan stanna kvar i bakhuvudet ibland. Jag är ju precis likadan, men ändå blir jag så ledsen när något gammalt och glömt tas upp igen. Det var visst inte glömt.
Hur som helst, jag älskar dig raring, det vet du ju.
Allt eller ingenting
I ett par dagar (sedan jag fick igång musikfunktionsgrejen på den här hopplöst moderna mobilen) har jag lyssnat på en låt som tar mig ett år bakåt i tiden.
Det är en jättetöntig låt egentligen, men en sån där som jag fastnar i helt och hållet, så där så att världen nästan försvinner utanför hörlurarna.
För ett år sen betydde den allt i en väldigt underlig situation, för ett år sedan gjorde den mig så ledsen...
Idag gör den mig glad, så den får fortsätta snurra i lurarna.
tidningar
I morse fick jag kontakt med en kvinna på tåget.
Vi himlade lite med ögonen och försökte hålla oss för skratt efter att mannen mittemot kastade tidningarna på golvet.
Det kanske inte låter särskilt roligt, men ja, you had to be there.
Igår hade jag myskväll med Alice och det var ju bra. Alldeles för länge sedan.
Vi tittade på film och åt god mat. Hon är nog den enda som riktigt uppskattar skakenröran från maxi som jag. Mums.
Och, ja... jag saknar er där borta, även om jag blev (och är) jätteledsen, så saknar jag er.
Nu blir det tvärt om
Jag hade ett jätteroligt inlägg på gång om slottsstek och Malin Berghagen, men jag är inte på humör längre, så jag tog bort allt.
Igår bestämde jag mig för att det finns en fest som jag inte tänker gå på. Idag fick jag veta att datumet till och med var anpassat så att jag skulle kunna gå, men jag vill inte, så det struntar jag i. Det var ju kanske snällt tänkt, men jag har aldrig kännt mig så utesluten förut. Inte från något som jag trodde att jag var högst delaktig i.
Tydligen hade jag fel.
Och fräckheten att ringa och i princip berätta att de gjorde det utan mig... igår blev jag så chockad att jag nog snarare lät glad och uppåt.
Vad kul.
Juletid
Man ser mycket konstiga saker på bussen på morgonen.
Idga kom jag på bästa lösningen i alla fall.
Ligga kvar och kramas till kl 6, sedan hoppa in i bilen i all hast och åka hem till mig för att ta bussen därifrån.
På så sätt kortar jag inte ner restiden med ens 1 min, men det KÄNNS bättre!
Men orka ta bilen varje morgon.
Det kostar bara 12 kr timmen att stå här på jobbet har jag märkt. Man kanske skulle ta bilen ända in någon dag, nån trött dag.
Ja just det! I morse stod det i mitt horoskop att julen snart är här och att det är dags att börja spara.
Tack för den.
